2011-07-18
14:58:55
Vad är det som händer?
hej hej,
saker och ting känns lite knas just nu =/
David tänker skaffa flickvän. Tiina. Han gillar henne jättemycket. Det gör mig ledsen. Inte för att han vill bli ihop med en annan tjej egentligen utan för att om hon ska få plats i hans liv så finns det inte någon plats kvar till mig.
Jag vill vara hans vän. Kunna prata om allt och dela saker med varandra. Ha en historia. Vi har redan en historia, men jag vill inte att den ska ta slut även om den har ändrats ganska mycket sedan vi började.
Jag känner mig utanför, bortglömd. =( Det är inte roligt att känna så. Jag grät lite över det igår, och lite idag.
Jag vill kunna ha en relation med dig, en bra vänskapsrelation. Men om du engagerar dig i Tina så blir det mindre tid åt mig. Precis som jag märkt den senaste tiden. Du skriver inte längre, vi pratar nästan aldrig. Om jag då ska engagera mig i detta för oss båda kommer jag se ut som det galna exet som inte kan släppa saker och låta killen vara.
Hon kommer tänka precis som jag tänkte: "Vad är den här tjejens problem? Fattar inte hon att det är slut? Han är min nu!"
Sen har det hänt en annan grej med. Rebecca är/var sur/arg på mig. Jag vet inte riktigt vad faktiskt. Jag bodde hos henne i helgen. Det kom lite folk (Andreas, Thomas och Peter). Vi spelade spel. Andreas valde konsekvens, Rebecca fick bestämma och sa åt honom att kyssa mig. Det gjorde han. Det var mysigt. Sedan, efter en himla massa timmar, skulle vi sova och Andreas lade sig hos mig. Det blev mysigt igen. Då blev Rebecca... nånting, ja hon var inte glad iaf. Så hon gick därifrån. Lämnade alltså sin egen lägenhet mitt i natten. :S
Hon kom tillbaka efter ett par timmar med Emma. Jag visste inte vad jag skulle säga, om jag skulle säga något. Vad skulle jag sagt? Morgonen därpå packade jag iaf min väska och gjorde mig i ordning. Jag sa till Rebecca att jag ska lämna mina saker i bilen och sedan möta upp Felicja. Hon sa åt mig att lämna extranyckeln på bordet innan jag går :/
Jag har inte pratat med henne sen dess. Jag kanske borde göra det :S Eller så kanske hon borde prata med mig. Ne usch, jag vet inte. Hon är i sin sommarstuga nu. Jag kanske ska låta det lugna sig? Jag är ledsen över situationen iaf.
Idag har jag jobbat från 8 till 12. Jag ska tillbaka i eftermiddag med. 4 timmar. När jag kom hem efter jobbet satt mamma o pappa i köket. Efter ett tag bråkade mamma med pappa om att de ska renovera köket och resten av deras våning. Pappa har inte tid. Han ska åka och jobba imorgon. Mamma säger: "ne men du har ju aldrig tid". Pappa säger inget.
Då säger jag att jag kan hjälpa till med att renovera. Visst jag kan inte göra allt, men jag kan måla lite och kanske tapetsera (vilket jag aldrig gjort men man måste ju testa innan man vet om man kan det).
Då säger mamma: "Vi kan ju inte renovera själva fattar du väl? Du är ju inte frisk, Madde"
Tack för den tänkte jag. Men jag sa inget. Istället gick jag ner till stugan och var ledsen. Det är pappas sista dag hemma på fyra veckor och hon måste bråka och vara elak.
saker och ting känns lite knas just nu =/
David tänker skaffa flickvän. Tiina. Han gillar henne jättemycket. Det gör mig ledsen. Inte för att han vill bli ihop med en annan tjej egentligen utan för att om hon ska få plats i hans liv så finns det inte någon plats kvar till mig.
Jag vill vara hans vän. Kunna prata om allt och dela saker med varandra. Ha en historia. Vi har redan en historia, men jag vill inte att den ska ta slut även om den har ändrats ganska mycket sedan vi började.
Jag känner mig utanför, bortglömd. =( Det är inte roligt att känna så. Jag grät lite över det igår, och lite idag.
Jag vill kunna ha en relation med dig, en bra vänskapsrelation. Men om du engagerar dig i Tina så blir det mindre tid åt mig. Precis som jag märkt den senaste tiden. Du skriver inte längre, vi pratar nästan aldrig. Om jag då ska engagera mig i detta för oss båda kommer jag se ut som det galna exet som inte kan släppa saker och låta killen vara.
Hon kommer tänka precis som jag tänkte: "Vad är den här tjejens problem? Fattar inte hon att det är slut? Han är min nu!"
Sen har det hänt en annan grej med. Rebecca är/var sur/arg på mig. Jag vet inte riktigt vad faktiskt. Jag bodde hos henne i helgen. Det kom lite folk (Andreas, Thomas och Peter). Vi spelade spel. Andreas valde konsekvens, Rebecca fick bestämma och sa åt honom att kyssa mig. Det gjorde han. Det var mysigt. Sedan, efter en himla massa timmar, skulle vi sova och Andreas lade sig hos mig. Det blev mysigt igen. Då blev Rebecca... nånting, ja hon var inte glad iaf. Så hon gick därifrån. Lämnade alltså sin egen lägenhet mitt i natten. :S
Hon kom tillbaka efter ett par timmar med Emma. Jag visste inte vad jag skulle säga, om jag skulle säga något. Vad skulle jag sagt? Morgonen därpå packade jag iaf min väska och gjorde mig i ordning. Jag sa till Rebecca att jag ska lämna mina saker i bilen och sedan möta upp Felicja. Hon sa åt mig att lämna extranyckeln på bordet innan jag går :/
Jag har inte pratat med henne sen dess. Jag kanske borde göra det :S Eller så kanske hon borde prata med mig. Ne usch, jag vet inte. Hon är i sin sommarstuga nu. Jag kanske ska låta det lugna sig? Jag är ledsen över situationen iaf.
Idag har jag jobbat från 8 till 12. Jag ska tillbaka i eftermiddag med. 4 timmar. När jag kom hem efter jobbet satt mamma o pappa i köket. Efter ett tag bråkade mamma med pappa om att de ska renovera köket och resten av deras våning. Pappa har inte tid. Han ska åka och jobba imorgon. Mamma säger: "ne men du har ju aldrig tid". Pappa säger inget.
Då säger jag att jag kan hjälpa till med att renovera. Visst jag kan inte göra allt, men jag kan måla lite och kanske tapetsera (vilket jag aldrig gjort men man måste ju testa innan man vet om man kan det).
Då säger mamma: "Vi kan ju inte renovera själva fattar du väl? Du är ju inte frisk, Madde"
Tack för den tänkte jag. Men jag sa inget. Istället gick jag ner till stugan och var ledsen. Det är pappas sista dag hemma på fyra veckor och hon måste bråka och vara elak.
Kommentera inlägget här:
