Mudd^^

Idag vaknade jag kvart i sju. Då går min buss till skolan. Fan. Nästa buss går tjugo i åtta så det blev att jag fick ta den istället. Jag kom 45 minuter försent, hoppade in i pausen på matteföreläsningen och förstod ingenting. Sen sa min lärare: detta var väl inte så svårt? Ne, inte alls. Jävla skit. Jag ligger redan efter så den kommande tentan blir inte rolig.

Igår var Mia hos mig, hon kom över med godis och sitt underbara lugn. Vi pratade länge och jag berättade hur ledsen jag är över dig. Efter ett tag skrev du på msn. Vi skulle ju inte prata mer! Vi skulle ju vara ifrån varandra ett tag!

Du mådde inte så bra. Jag lyssnade. Det kommer jag alltid att göra. Efter ett tag ville du ha bekräftelse på att vi kommer bli kompisar igen. Jag blev ledsen för jag har försökt få dig att förstå att jag inte kan det, hur mycket jag än vill. Jag kan inte garantera att vi kommer vara vänner i framtiden. Jag försökte visa att jag blev ledsen men blev istället arg. Det blev jättedumt och det kommer det nog bli även i fortsättningen om jag inte får vara för mig själv.

Jag grät och sov jättedåligt inatt. Jag känner mig ledsen, ensam, vilsen, övergiven och utan hopp. Det känns inte som att jag kommer ta mig igenom det här. Ett liv utan dig känns hemskt och meningslöst.

Min morgon har varit dålig. När den är det brukar jag höra av mig till dig och du får mig att att känna mig bättre. Jag vill inget hellre än att skicka iväg ett sms, säga hur jag mår och fråga hur du har det.

Just nu känns det pyttelite bättre än igår men ändå långt ifrån bra. Jag hoppas jag tar mig igenom det här så vi kan ses igen.

Jag hoppas du har det bra men jag vill även att du ska vara lite ledsen. Det kanske låter elakt men jag hoppas bara att jag betydde något för dig.

/Mudd^^